Things will never change
Det är som att jag springer ett maratonlopp utan att veta vart jag ska nånstans
Det är som att jag ber till Gud men inte har någonting att säga
Som att jag har miljoner saker att vara stolt över men att jag inte ens kan räkna upp en
Som att jag ställer mig naken inför alla men ingen ser mig
Det är som att se ett stjärnfall men inte önska sig något
Som att jorden snurrar, men jag står still
Det är som att jag ber till Gud men inte har någonting att säga
Som att jag har miljoner saker att vara stolt över men att jag inte ens kan räkna upp en
Som att jag ställer mig naken inför alla men ingen ser mig
Det är som att se ett stjärnfall men inte önska sig något
Som att jorden snurrar, men jag står still
What's so wrong with forever?
Känner mig vilsen i min egna kropp (vem är jag?)
Har ont i varenda muskel, i sinnet, i hjärtat
Är det såhär det känns?
Ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
"Vissa människor borde aldrig skiljas åt"
Och kanske är det så, att det inte är meningen att vi ska skiljas åt.
Vi är som en bok, med flera kapitel att bläddra igenom. Vissa rader
smutsigare än andra. Vissa rader vackrare än andra. Vissa rader med tomma ord.
Vissa rader med rätta ord.
Hur mycket jag än vill avsluta boken och stänga den, bränna den, förinta den.
Så kan jag bara inte.
Jag kan inte.
Jag vill att boken ska ligga öppen. Skrika sig hes efter fler kapitel. Vika sig ut och in,
bak och fram, naken, bara det inte tar slut.
Snälla, låt det inte ta slut. Inte än. Vi borde aldrig skiljas åt.
